Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1851, sida 2

pade hånderna af glådje. Då de slutligen, vid sidan af hvarandra, i en ypperligt utförd pas de deux på tvenne paralella stältrådslinor svåfvade framåt, och Pietro skulle angifva takten dertill på trumman, förekom det honom som om de denna gången med mera frihet, ån vanligt kastade förälskade blickar på hvarandra, och i sin svartsjuka kastade han ifrån sig trumman, gjorde ett saltomortal och slog liksom af oförsigtighel, sin balanserstång mot den ståltrådslina, på hvilken grefve Fritz utan balanserstång tycktes svåsva i sjunde himmeln. Hans lycklige rival förlorade hårigenom jemnvigten och var nåra alt baklånges störta ned; men Pietro hade nu den förargelsen att se Giasinda, full af ångest, stråcka sin arm ut emot honom och osbåja sallet. hvarvid de kommo i en synnerligt Om och förtrolig stållning. Pietro gjorde ånnu ett språng i sin ondskefulla förtvislan, men föll och stötte sig. Haltande lemnade han ridhuset och slog igen dörren efter sig. -Lille Pietro år ond i dagyttrade Giasinda. — Det år också synd, vi låto honom göra så många putslustigheter förgåfves; om man blott vill skratta åt honom, år han den mest godsinte narr i verlden.Likvål hade han lust till att se mig störta ned— genmålte grefve Fritz. — Hans