Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1851, sida 2

åter strålade ett sken af ungdomlig eld i hans ögon — -det gifves således ännu en menniska, som bedömer min föraktade konst ur en högre synpunkt; och jag år alltså icke den ende som sålunda betraktar densamma. Vålan, jag vill ånnu tro, att det ligger något högre i det yrke, jag offrat mitt lif för. Något egentligen skönt och stort kan det vål icke ligga deri, såsom Jas sordom inbillade mig men fullkomligt söraktligt kan det dock icke vara, då det kan komma en ådel, ung man, som ni, till att såtta sig utöfver den allmånna meningen. Vålan! Ni har i min själ återkallat bilden af min svårmiska ungdom. Jag skall ånnu en gång drömma om igen de gamla kåra dråmmarne, innan det år förbi med alla drömmar hårnere. Sagdt och gjordt, herr grefve! Under loppet af fjorton dagar år ni min elev; men med ett vilkor: ni får ej tillbjuda mig någon ersättning eller gåfva dersöre. Er kärlek till min föraktade konst år min skönaste belåning; och skall jag hafva någon glådje deraf, måste vårt förhållande vara alldeles fritt och oegennyttigt. Jag vet, ni år rik och behöfver aldrig, som jag, att ockra med ert pund och förnedra en fri konst till nåringsfång, men lofva mig likvål först dyrt och heligt, att ni aldrig i ert lif, i hvad stållning ni ån må komma, skall gripa till