Utom buren och dess sångselgaller, o, för sogeln hvilken hårlig syn! Når det en gång, sönderrostadt, saller kan han sri sig svinga upp mot skyn, kan ur etherns blåa bölja dricka lif och styrka, sångarkralt och ljus, kan med fröjd från högre rymder blicka ned på jorden och dess låga grus.