Knappt hade hon slutat denna sång, förrån någon knackade på dörren. Pietro öppnade den, och uti en lysande konstberidaredrågt, med en plymbeprydd hatt i handen och ett guldbroderadt skårp om den turkiska, blå sidenkolletten, trådde en hög, ung man in i rummet och helsade den förvånade familjen med hånderna lagda i kors öfver bröstet, på samma sått som de sjelfva gjorde sina komplimenter från scenen till publiken, Oaktadt maskeraddrågten och det stora lösskägget, kände Giasinda straxt igen grefve Fritz och gissade orsaken till hans ankomst och besynnerliga kostym. Nå se! — ropade hon — igresve Falkenberg!— ni har tagit mig på orden, ser