Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1851, sida 2

Vågsam år vål min lek; kinden blir dock ej blek. Upp dit till ljusets sal år blott ett saltomortal. Når jag i vaggan låg, strålande fee jag såg: Snabbt på sin vingehåst flåg hon från ost till vest. Upp emot månan gick strålen, som se jag fick, tråden, som, blank och ren, spunnits på lyckans ten. Fast den i himlen var; vinge vid fot jag bar,