Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1851, sida 2

jag. och vill g gå i i skola hos mig. — Åh, bravo! Ert upptrådande år lysande och drågten ytterst smakfull; men ni får ursäkta mig: utan min faders tillåtelse kan jag ej göra allvar af raljeriet; och skulle ni bryta halsen af er vid första försöket, skulle det i sanning smårta mig.Hvad betyder detta upptåg, min herre?— frågade den gamle Ritter, i det han reste sig upp. — Inom familjekretsen spela vi icke komedi. Det år ett eget sått, på hvilket ni behagar hedra oss och vårt yrke, genom att nedlåta er till vårt farce-lifs manerer och handlingssått, och intråda i vår krets med alla våra päsagelsjädrar. Denna förtrolighet, min herre, år så långt ifrån att smickra mig, att j-s långt snarare skulle kunna anse det får ett bittert hån, om ej er håg för lustbarheter och ert låttsinne öfverbevisade mig om, att er mening icke varit att prostituera andra ån — er sjels.Detta mottagningssått ejorde grefve Fritz plötsligt allvarsam; han glömde allt det gyckel, hvarmed han hade haft i sinne att framstålla sig som dilettant i konstsållskapet. (Forts.)