Konstberidare-samiljen. Af Bernh. Ser. Ingeman. (Forts. fr. N:o 3.) Då nu åfven den gamle Ritter framtrådde som Pierrot och med sitt komiska minspel tycktes öfverträssa sig sjelf, i det han kom alla åskådarne att nästan kikna af skratt, glömde den unge ådlingen alldeles det besynnerliga, allvarliga och nåstan förfårande intryck, samma komiska ansigte hade gjort på honom vid middagsbordet. Han tilldelade honom högljudt bifall och tumlade som en berusad ut bland de glada och larmande äskådarne. Påföljande förmiddagen satt mamsell Ritter, allaredan påklådd till ridösningarne, med en mandolin i handen, på sitt rum och gnolade På en visa. Hennes far satt i en fin öfverpudrad morgonrock vid ett skrifbord, fullt af papper och böcker, i hvilka han syntes så fördjupad, att han icke alls gaf akt uppå hvad som föregick omkring honom. Pajas stod vid ett stort skåp och hjelpte den dösva fru Ritter med att efterse garderoben och några