Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1851, sida 2

Men på den gamle Ritters panna fördubblades de djupa sårorna. — -På min råkning!— yttrade han till uppassaren. — -Spar dylika upptåg till våra representationer, Pietro! Der kunna vi behöfva dem— sade han till sin lustige konstbroder och försjönk åter i sin vanliga tystlåtenhet. Det var en så stor sållsynthet att höra ett enda ord af den gamle mimikern, att hans nyss uttalade yttranden förorsakade en allmån tystnad vid bordet; men pajas antog en så komiskt-allvarlig min vid den ovåntade tillråttavisningen, att han snart fick de skrattlystna bordsgåsterna på sin sida och bragte konversationen åter å bane. Hvad ger ni mig, herr grefve! om jag lår er alla mina konster på åtta dagar?— frågade pajas sin upprymde sidokamrat. I hufvudsaken åro vi allaredan eniga: Frihet, den gyllene friheten år alla sköna konsters amma; sedan kommer modet, och att man icke år rådd för att såga en dumhet, når man år betalt för att såga bara qvickheter. (Forts.) Amnceutisma, tta hhhÄADD ——