Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1851, sida 2

svårma omkring en. Derför glåder det mig innerligt, når jag ser menniskor, som otvunget slitit sig låsa från dessa stela bruk och lefnadsvanor och fara verlden igenom som fria konstnårer, hvilka hafva privilegium på att inråtta sitt lefnadssått efter eget godtfinnande, och som lika vål kunna stå på hufvudet som på fötterna, utan att någon har skål att förarga sig deröfver.-Bravo! bravo! det har han lårt af mig— ropade pajas, som satt vid sidan af honom och hvilken under grefvens ifriga tal hade smugit sig till att anamma steken på hans tallrick och bemåktigat sig hans glas och vinbutelj. Han drack nu med en tillfredsstålld babianmin ur det sista glaset af grefvens rhenska vin. -Ack, hur skönt!— fortfor han — -det var den rena drufvan. — Edra ord i all åra, herr grefve! Fan i väld med dessa eländiga och småaktiga modelagar! Jag gör med största nöje så många hopp, ni önskar, utanför konvenansens inskränkta krets, som icke år större, ån en tallrick, eller ett af dessa små gröna glas.— -Bravo, hr pajas!— genmålte grefve Fritz och begårde en ny butelj vin, i det han skrattade med de andra och roade sig mest af dem alla åt dessa vanliga pajasupptäg.