Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1851, sida 2

majeståt? hvarföre icke då åfven på ett lättare och mera fritt sått? Jag ger er fullkomligt rått deri — genmålte grefve Fritz ifrigt — -man år blott alltför lått böjd att låta göra sig till slaf af sin tids vrånga meningar och usla fördomar. Funnes någon sann kraft och sjelfståndighet till i verlden, skulle den icke heller se så enformig och tråkig ut; men ömkligt år att tillochmed de ypperste mån, som vidt och bredt med stolthet tala om sin frihet och sjelfståndighet, icke engång hafva mod att gå öfver gatan utan ett smaklöst filthattstorn på hufvudet och fullkomligt vanstållda ef ett parisiskt modoch skråddaretyranni. Det lönar icke mödan att våga hoppas, det någon skulle hafva mod att lefva på ett djerft egendomligl sått eller såtta i verkställighet den lifsplan, som han enligt sin naturliga böjelse och sitt sått att betrakta lifvet anses vara den skönaste och mest passande får sitt skaplynne. Man vill icke göra uppseende, heter det, man vill icke anses vara någon narr, och likvål smyger man sig som den störste tok genom verlden, så tråkigt som möjligt, i den smaklösaste käkborgarekostym, och vågar knappast göra ett hopp utom konvenansens inskrånkta krets, för att icke blifva ett åtlöje för den stora hop af modeslafvar, hvilka