2— diasinda gaf honom rått och blickade barnsligt triumferande på sin dystre fader, i det hon klappade i hånderna af glådje åt det uppriktiga loftalet åfver hennes konst. Den gamle Ritter deremot yttrade icke ett enda ord, utan låt sitt hufvud tyst nedsjunka mot bröstet. -Men, hvarföre i Guds namn har grefven aldrig gjort något försök?. — frågade Giasinda — det år den låättaste sak i verlden, når man blott har rigtig lust och sinner ett nöje derutinnan samt icke år rådd eller sallen för svindel.-I min barndom utgjorde dylika öfningar min största lädje— svarade grefve Fritz. -Sedermera har jag icke haft tid dertill och dessutom ... han åmnade att såga något om det opassande deri för sitt stånd och sin stå lning; men mårkte det anstötliga derutinnan och håll plötsligt upp, i det han rodnade starkt. -Nå, och dessutom passar det sig icke för en grefve och förnåm herre, hade ni tånkt sågar — tog mamsell Ritter muntert till ordet. Dock hvarföre icke det? Kunna icke kungar och furstar dansa på ett golf och galoppera på en paradhåst, för sitt nöjes skull, utan att derigenom förlora hvarken åra eller