annat i verlden. Ännu en månad skulle Ritterska truppen uppehålla sig i Berlin, hvarifrån den ämnade att resa till Italien. Grefve Fritz hade skrifvit hem om vexlar, och till Petersburg om förlångd permission af sina förmån. Han bade föregifvit en opasslighet, som förbjöd honom att resa högre mot norden under de kallaste vintermånaderna. Postbudet hade nyligen till honom öfverlemnat vexlarne och den begårda permissionen, och han Var dfvermåttan lycklig. HUvarje afton hade han sett den vackra GiaSinda under representationerna och hvarje middag talat vid henne och haft sin plats midt emot henne vid table dhöte. Han hade erinrat henne om deras barndomsbekantskap; 8ch hon nede med det lifligaste deltagande gladt sig derösver och för honom omsalat huru tydligt hon i minnet kunde återkalla gossen i den bruna tröjan, hvilken hvarje afton gaf henne ett åpple, när hon hoppade ned af stegen och gjorde sin kompliment för den lilla småstadspubliken. Hon kunde ånnu tala något danska, och det naiva i hennes ålskvårda sått syntes honom aldrig mera hånryckande, ån når hon understundom på skåmt yttrade några halfdanska ord till honom vid bordet. Hennes far, den gamle konstberidaren och mimikern, satt alltid vid