Doktor Thomanders yttrande i representationsfrågan. (Forts. o. slut.) Det kan icke nekas, att en viss grad af förmögenhet i lyckliga fall ger ett slags borgen för ett slags sjelfståndighet, i andra för ett slags konservatism. Skall man sörskansa sig bakom en census, så kan det vål icke nekas att t. ex. den som eger en 100,000 rdr, om han icke har för många barn eller ett alltför dåligt rykte, ju kan vara sjelfståndig. Men man måste vål aldrig inbilla sig, att den som har 800 rdrs inkomst eller som står skrifven för ett eller ett par till sitt fulla värde intecknade hemman, är sjelfständig eller ger någon rimlig borgen för sin bildning på grund af ett sådant slags förmögenhet. Man måtte väl aldrig inbilla sig att t. ex. de lagstiftare, som framkallade reformbillen, ansågo dem de inslåppte till valrätt vara genom sin förmögenhet i stånd att lemna staten en sådan borgen. Man ansåg den dittills varande census och valrätisfördelningen utgöra ett hinder för regeringen att kunna få visshet om det förståndiga flertalets