Han insåg äfven, att han, med sin själsstyrka, skulle ännu kunna tjena såsom en sköld för dem han älskade och han förlorade ingenting af sitt orubbliga mod. Emedan han ganska sent begaf sig från la Rochelle, anlånde han icke förr ån följande dagen till den lilla staden Marans, på vågen till Saumur. Han klappade på dörren till det första huset i förstaden; en man visade sig, Lambert gjorde ett teckep med handen och beledsagade detta med orden: Fede et liberta; genast blef han inslåppt. Egaren till detta hus var en nattbroder, och det var sannolikt att Bories och Raoulx hos honom tagit sin första rast under vågen. Så förhöll det sig åfven; Lambert erhöll af den invigde de upplysningar han hade våntat. Chefen för central-logen och hans följeslagare hade klockan två på morgonen begifvit sig från den celtiska stenen, och anlåndt till Marans på förmiddagen den 16:de Augusti. Sedan de af sin carbonari-värd erhållit de underrättelser denne kunde gifva, hade de genast fortsatt sin våg. Men icke långt derefter hade en underråttelse blifvit honom meddelad genom carbonarismen mystiska korrespondans, om upptåckterna i la Rochelle angående det hemliga sållskapet. Ett ridande bud, afsåndt från de invigde i Marans, alt varna för faran, ilade genast på våden till Bressuire, hvarest logens chef nödgats uppehålla sig något, för att presidera i en sammankomst. Mera visste man ej; men sannolikt hade staffeter träslat Bories, hvilken anande de arresteringar som såkerligen skull: följa på denna upptäckt, troligen uppskjutit företaget, öfvergifvit den allmänna landsvägen och tagit en annan kos arest man kunde vara såkrare för förföljelse 2