desse delegerade sysselsatt sig med kommersiella affårer, med att utdela understöd åt behösvande och sjuke, med barnauppfostran, hvilka förhållanden anklagelseakten sjelf måste medgilva: med ett ord, om det allt så förhållit sig, då åro vi ej skyldige! Men, på sått anklagelseakten såger, skulle det vara konstateradt, att Unionens affårer ingalunda varit kommersiella och att Unionen varit rent socialistisk; dock erkånnes det, att Unionen skulle föranstalta och underlåtta utbyte af de sårskilta associationernas produkter och sådant förmedelst kreditpapperen. Men var ej sådant utbyte af ren kommersiel natur? Utgifterne voro ej kommersiela, såger man; och likvål visa Unionens böcker, att penningarne blifvit anvånde till understöd, till betåckande af kostnaderne för tryckning af sållskapets statuter, till hushyra m. m. och likvål vågar man vidblifva påståendet, att desse utgifter ej voro kommersiela! Men anklagelseakten fortsåtter: -kan man dessutom vål betrakta det som syftar på uppfostran, på kolonisering, på ett sinance-system såsom industriela operationer?Ja visserligen! -Kan man såsom industriela operationer betrakta associationernas förening, ens för alla och allas för en ansvarighet under jemnlikhetens och broderlighetens skydd?Ja, detta lider ej tvifvel! Anklagelseakten tillågger: -kan det vål vara någon jemlörelse, direkt eller indirekt. emellan sådana frågor, som beröra statsekonomiens vigtigaste låror samt handeln, hvilken köper för att sålja? Ja, helt såkert. Denna strof år ganska anmårkningsvård, ty den innesluter det verkliga skålet till Unionens förföljelse. Således erkånner anklagelseakten, att man förföljer oss för det vi sysselsatt oss med frågor, som beröra statsekonomiens vigtigaste låror; men år vål detta ett brott, eller en förseelse, straffbar enligt lagarne? Når hörjade man då att förfölja arbetarne endast för det de försöka förbåttra sin stållnine att organisera arbetet och underlåtta utbytet af produkter och tillverkningar? Det år, skall man kanske såga, helt oförskåmdt att arbetarne sysselsåtta sig med dessa vigtiga åmnen, hvilka nationalförsamlingen ej vågat nalkas; men, utom det att, såsom vi förut visat, desse frågor voro för Unionen vitalfrågor, skulle man vål vilja hindra arbetarne, öfvergifne af alla andra, att rådda sig sjelfve? Har Unionen åstadkommit några oordningar? Har Unionen ens tånkt att förändra Frankrikes styrelseform? RNeej! Nej! och J sjelfve vågen icke en gång att påstå sådant! Men, enligt eder åsigt, år Unionen brottslig för det att hon sysselsatt sig med stats-ekonomiens vigtigaste frågor. Hvarför hafven J ej också proskriberat herr Rossi, som uppmanat arbetarne att associera sig. eller herr Blanqui, som uti sin -Politiska ekonomiens historia bevisat fördelarne af association; eller herrar de Sismondi, Villeneuve, Bargemont, hvilka hela sitt lif sysselsatt sig med dessa frågor? Kanske J frukten arbetets emancipation? Hvarföre åren J förtörnade emot dessa arbetsamma och stilla menniskor, som uppmana alla sina medborgare att lemna de håftiga omstörtningarnes, revolutionernas sålt, för att lösa detta vigtiga problem: elåndets afskaslande; ja elåndets, denna kålla till alla revolutioner? Herrar jurymån, straffen ej dessa stilla arbetare för deras bemödanden, för deras sörsakelser; sådant skulle vara omenskligt, ja, 4 opolitiskt! Till deras under sex månaders cellkokede redan utståndna lidanden, lidanden som gjort en af dem galen, och varit nära att gilva döden åt en annan, skolen J ej vilja lågga ett förklarande att de åro brottslige I fån påRrRAload