————A w —g71e1————— tan att andra sådana redan förekommit honom. Hopp och ängslan vexlade i hans själ, emedan han ännu icke kunnat upptäcka sina vänners förmodade tillslyktsort. Vid en tåmmeligen stor by, som låg vid hans våg, stannade Lambert och uppsökte ett kafl6, mindre för att hvila sig och skaffa sig någon annan försrisknins, än för att uppsnappa de rykten, som möjligen kunnat spridas i byn. I denna afsigt valde han det som tycktes vara mest besökt, föraktande hvarje fara för sig sjelf, för det dyrbara intresse som lifvade honom. Vid ingången varseblef han vagnen, som farit förbi honom och de tvenne betjenterna, hvilka drucko hvar sitt glas vin, utan att stiga af håstarne, och under afvaktan af sina herrar. Lambert inträdde i det förnämsta rummet, hvarest mycket folk var försam ladt, satte sig vid ett bord i ena åndan och drog sin bredskyggiga hatt djupare ned öfver pannan. Sedan han satt sig, skådade kan omkring i salen. Hans första blick föll på Arthur dOberon, hvilken befann sig midt emot honom. Det var just Arthurs drag, som hade frapperat honom vid vagnens hastiga förbifart. Huan spratt till vid denna åsyn; hat, vrede och fruktan vexlade i hans själ, ty han riskerade att blifva förrådd af denne svage och ovärdige carbonaro. Emellertid insåg han vid nogare begrundande att vikomt dOberon icke kunde igenkänna honom. (Forts.) TÄAAAA —