Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1850, sida 2

Det finns personer, som så långe tro sig se gestaltlösa spöken, tills deras inbillningsfoster antaga gestalt och blifva verkliga. Örebro tinning innehåller med anledning af det Kongl. representationsförslagets fall en långre resonerande vål hållen artikel, hvaraf vi tillåta oss anföra slutet, så lydande: ;De som blifvit bedragna på allt detta, det är det hvilande förslagets vänner, af hvilka många kämpat med talang och värma, (ofta för mycken värma) för en sak, som bordt vara bättre, för att äga så pass ridderliga försvarare. All deras kamp har varit förgäfves; de finna att de varit bedragna af en makt, som begagnat dem till redskap och som, efter vanligheten, nu bortkastar det obehöfliga redskapet. Vi kunna ej förtänka dem, att de känna en viss harm vid att bafva blifvit så dragna vid näsan, och vi kunna blott gifva dem en svag tröst i bibelns ord: förliter eder icke ugpå förstarl, Måtte medelvägsmännen, till hvilka landet räknar många både till karakter och insigter utmärkte män, hafva lärt sig inse sitt misstag, då de lånade sig till biträde åt en politik, som tydligen, eburu ej uttaladt, hvilar på den gamla romerska grundsatsen: söndra och herrska., Måtte de, som göra anspråk på att företrädesvis vara ,praktiskt kloka,, hafva af de på Riddarhuset och i Presteståndet upplästa kriorna inhemtat, huru mycket förmedlingsförslag Skola verka på dessa stånds sjelskrifna öfvertygelse. Måtte de öfvergifva denna falska ställning, der de tvingas att försvara principer, som strida emot deras egen inre och bättre öfvertygelse, och ännu en gång framträda till försvar för sanning och rått, nb. icke den sanning och rätt, hvilken, såsom en betydelselös sentens, skyler principlösbet och svagbet, utan den, som lefver, om ock blott såsom kånsla, aning, uti folkets innersta medvetande. Det hörer till ett folks politiska uppfostran, då denna sker som sig bör, att bringa denna dunkla känsla af det sanna, af det rätta och ädla fram i dagen, och göra den lefvande i institutionerna. Den utgång representationsfrågan nu erhållit, Skall, om den rätt ledes, medverka bärtill. Ty det är folkets tid, att nu taga frågan i sina händer