Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1850, sida 1

De fyra sergenterne i Ia Rochelle, Åf Clmence Robert, (Forts. fr. N:o 292.) — Vi skola blifva deras råddare, sade Cedric, må vi också blifva martyrer! — Således år allt förloradt? — Förloradt: upprepade Cedric med en ton, som isade de andra ånda in i själen. Båten, hvars åror blifvit öfvergisna, hvilade orörlig På vattenytan. En dyster tystnad nerrskade några ösonblick. De sammansvurne öfvervägde vidden af sin fara, eller rättare sagdt undergång. Martha, bäfvande och rysande, utan att, känna något af sin mans hemligheter, hade en dunkel aning om de faror som hotade honom, och hennes ögon badade i tårar. — O, Martha, sade Pommier med ett smärtans rop, hvarföre har jag fästat dig vid en proskriberads öde! Proskriberad, sade Cedric, det år likvål den båsta utgång vi kunna hoppas. Men för den orsakens skull måste vi fly. Ja, sade Pommier, och skynda oss att uppsöka våra vånner, så att vi åtminstone gemensamt måtte undergå det öde som väntar oss. Fly, når man bår svårdet vid sidan! sade Goubin. Ack jag kunde dö af harm ! — Vi åro ensamne mot alla, svarade Cedric, hvad ville du då göra med detta svärd? Gör dig hellre af dermed så fort som möjligt, det år åtminstone båttre ån att nödgas aflemna det.