Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1850, sida 2

—— —. —————— —— ——— stående af de utvaldaste och bäste män, för att rädda vikomt dOberon? — Ja, det har jag gjort. — För att rådda en enda man ... er ålskare! Gilberta båfvade, då hon hörde sitt bjertas hemlighet komma öfver denne främlings läppar . . . hela hennes varelse darrade. . . . Men; tack vare hennes energi och kårlek, beherrskade hon tillochmed blygseln, och svarade med fast ton: Ja, nu skall rättvisan vaka öfver honom! — Men man har redan arresterat flera. — Det år bra. — En konspiration har blifvit upptåckt. Dberom vet jag ingenting. Cheferna för resningen hafva blifvit kastade i mörka fängelsehålor, dragna för domstol och skola måhånda sluta sina lif på schavotten. DbDet hafva de förtjent. — Olyckliga! Hon upplyste vid detta ord hufvudet, tryckte pannan i sina händer och utropade: — De vilja ju mörda honom .. honom! .. Arhur! Då hon uttalade orden honom, Arthur, låg i hennes uttryck en så innerlig kårlek, hon var så skön då hon med sina begge svaga hånder pressade de mörka hårflåtorna mot sitt bleka ansigte, med de exalterade dragen, och elden i sina blickar, att Lambert deraf erfor en verklig beundran. Det var en bild af den hästiga passionen; han igenkånde sin egen glödande, oförskräckta natur i den unga flickans själ. Men han återtog snart med oblidkelig ton: — Vet ni hvilka de mån åro, som ni störtat? Utan att tala om dessa trofasta och ådla ynglingar så vål i Staden, som i armsen, hvilka äro beredde att offra