Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1850, sida 2

Unsändt af en arbetare.) Några ord i anledning af landttruppernas sammandragning till hufvudstaden. Se svartdigra moln sig hotande hvålfva, O! bäfva du fria, du herrliga nord! Helt såkert du kånner hur barnen nu skålfva, De våga ju knappast att trampa sin jord. Hvar skall man vål rått och sanning nu finna, Når den förkastas af sanningens tolk? Tro då ej mera, att ljudet kan hinna Till thronen ifrån ett utblottadt folk. I vaggan reen Adelsmannen fått lära Hur han uti tömmen skall hålla sig fast; Och Presten han aktar ej heder, ej åra, Blott håller förtvisladt på ädlingens kast. Bonden och Borgarn borde då vara Trogna hvarandra i lif och i dåd — Sin mening nu tydligt och kraftigt förklara, Och ej bära fruktan för makten så snöd. Hvad kan då egentligen meningen vara? Skall folket spetsas af brödernas svärd? Skall bajonetten den frågan besvara, Att arbetarn ej år friheten vård. Så tycka ju alla, som proppat sin kassa, Med arbetarns möda och blodiga svett; Och derför i compis de stats-seglen brassa Och segla mot folkets båd vilja och vett. ö—n. Knnnnyp Be