Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1850, sida 2

Insändt. Åter en anckdot om spökräddslan föroch spärrning mot koleran. Landtbrukslärlingen Gyllenberg afreste från Degebergs landtbruksinstitut den 26 eller någon dag i slutet at nåstl. Sept. månad på åtta dagars permission för att besöka Götheborg; men då han tog vågen dit genom Bohuslän, blef han derstådes underråttad om att koleran yppat sig i Götheborg. Som han nu kånde sin principal alltför vål, beslöt han att icke resa till Götheborg, för att icke vid sin återkomst till Degeberg bli förvist derifrån; men hvad hånde? Då ban återkom till Degeberg var redan på förband, innan ånnu vederbörande hade sig bekant om Gyllenberg verkligen varit i Götheborg eller icke, hos Sundbetsnåmnden anhållit, att Gyllenberg vid sin återkomst skulle gripas, för hvilket åndamål vakt var utstålld, och under bevakning förvaras i karantän; men Sundhetsnämnden, såsom mera human ån patron Nonnen, beslöt att Gyllenberg skulle anvisas enskildt vistelseort å något aflågset stålle utan bevakning. Gyllenberg, som med sig sjelf visste att han hvarken varit i Götheborg eller annan för kolerasmitta misstänkt ort, ansåg icke behöfligt att bli afstångd från umgånge med menniskor; men de försäkringar han härom på sin heder afgåfvo, hjelpte icke; han skulle nödvändigt i arrest till såkerhet för de högmögne herrarnes dyrbara lis. På ollt hrad han bedyrade, att han icke varit i daet farliga Götheborg, svarades endast: du ljuger! du ljuger! Som nu icke reson var att vånta, begårde och erhöll Gyllenberg sitt afsked från Institutet, hvarefter han reste till Lidköping och tog två dygns karantån, samt derefter rengjord återreste till Degeberg, då han fick håmta sina saker, som han först icke kunde få medtaga, emedan han ovillkorligt icke fick ingå i huset eller ha umgånge med någon menniska å godset. Såsom ett ytterligare bevis på rädslan för kolera och spärrningsraseriet, må nämnas att, så snart det blef patron Nonnen bekant, att Gyllenberg haft nattlåger på ett stålle i nårheten af Degeberg, då han kom från sin permissionsresa, blef stället spårradt. Var det icke vål nu, att Degeberg blef genom så kraftiga åtgårder skonadt från busen kolera?