Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1850, sida 2

förmåns belåtenhet och nöje under loppet af flera år uppkyllt sitt kall. I en åt rådhusgrånden å corps-degardets gård belågen mindre byggnad, som anvåndes till arrestrum åt stadssoldater och brandvakter, lårer förvarats ett parti patroner, öfverblifna efter skjutning för någon af de kungliga personerna. På något ånnu outredt sått bade krutet fattat eld, hvaraf en explosion skedde, som utslog den ena åt stora fångelset till liggande våggen å byggnaden, rubbade taket, slungade den nåra stående postkuren i luften och posten vid densamma flera alnar utåt gården, utan att denne dock fick någon vidare skada. Befålhafvaren för stadsvakten, fanjunkaren Fagerdahl, var deremot ej lika lycklig; sysselsatt med något handarbete och sittande på tröskeln till den öppen stående dörren, slungades han ut på gården bland stenar och grus af den kullslagna våggen. På hans jemmerrop tillskyndande personer funno honom bland stenarne och gruset på ett rysligt sått sönderkrossad och oförmögen att tala eller nårmare redogöra för förloppet, i hvilket plågfulla tillsånd han förblef till kl. 2 på natten till Fredagen, då han, oaktadt anvånd låkarevård och alla bemödanden, genom döden skiljdes ifrån lifvet och sina plågor. Fanjunkaren Fagerdahl var en ånnu ung man, och efterlemnar en åldrig moder, hustru, ett barn och flera syskon. (N. T.)