Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1850, sida 2

Ack du min Greta lilla! Din täcka fot mig i tjusning sätter, Jag vill arbeta båd dar och nätter För att af silke och perlor fina Dig göra trådskor, som skola skina På dig min Greta lilla. , Derpå vånde han sig om, gestikulerade med mejseln och fortfor: För dina fötter falla, Min Greta, du skall se Den trognaste bland alla Trå-å-skomakare. I detta ögonblick varseblefvo fru de Forban och Edith vid motsatta åndan af huset trenne gendarmer nalkas, de gjorde halt och stötte sina gevärskolfvar mot marken. Uppmårksamt spanade de omkring sig, likasom om de sökt någon; snart varseblefvo de genom den öppna dörren den unge, rikt klådde mannen, lugnt sysselsatt med sitt arbete, och upphåfde ett bullrande gapskratt, ropande: Åh se! Ludvig XVII. . .. Konungen i Frankrike sitter och gör trådskor. Den unge mannen, allt för van vid åsynen af den våpnade makten, för att, under sitt nuvarande rus, oroa sig öfver detta afbrott, upplyste gravitetiskt fingret och sade: — Stör mig icke, gendarmer! står mig icke i utöfningen, af mitt kall. — Åndteligen tillstår han det! sade de trenne soldaterne i korus. — Min Gud, det var då sannt! ropade Edith, med en ton, som tycktes pråssa den sista lifsflåkten ur hennes bröst.