Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1850, sida 2

De tvenne förfärade qvinnorna, ledde af instinkten att söka bistånd, ilade uppför den med några hus bebygda qvarnkullen. De flydde åt qvarnen till, som naturligtvis var belågen vid dervarande vattendrag. Fråmlingen skyndade efter dem, med af håftig otålighet glödande kinder, förvirrade och lågande blickar. Edith, blek som döden, betraktade det djupa, kokande vattnet, fast besluten, att i högsta nödfall störta sig deri. Men just då den unge mannen var nåra att upphinna dem, passerade han den öppna dörren till handtverkarens hus, som låg nåra intill qvarnen. Han tittade in, ingen menniska fanns derinne, men rummet var försedt med alla nådvåndiga husgerådssaker och verktyg; en liflig tanka tycktes bemåktiga sig honom; hela hans utseende föråndrade sig; det låga begåret och vreden föråndrades plötsligt till en kånsla af förvåning och ett godmodigt leende. Han skyndade in genom dörren, och intrådde i den frånvarande handtverkarens kammare, hvarest han genast tycktes vilja slå sig ner. Det var en trådskomakare-verkstad; hastigt påtog han förskinnet, satte sig vid verkbordet och började arbeta på en redan påbegynt trådsko. Så snart Edith och fru de Forban mårkte, att han icke mera sysselsatte sig med dem, vågade de nogare betrakta honom. De stållde sig ett par steg ifrån dörren och sågo honom ifrigt sysselsatt med sitt arbete. Den unge mannens ansigte bar ståmpeln af bekymmerslåshet och glådje, och han arbetade på sitt trådstycke, sjungande en visa som bandlade om hans handtverk