gaf flera talare, hvaribland Rutberg, Henrik Andersson, Christen Andersson, Jöns Månsson, Per Nilsson, Efraim Larsson m. fl. anledning att yttra sin förkastelse. Strindlund bad ståndet ihågkomma hushållningen vid flera föregåeade sörsäljninger af statens hus, och att byggnader för statens räkning vanligen kosta dubbelt mot den enskildes. Ett anslag ; denna våg, yttrade han, liknar en smörklimp, som skall begagnas af så många, hand emellan, att den till slut blir all. Bengt Gudmundsson fruktade åfven, att det uppgjorda kostnadssörslaget som vanligt ej skulle råcka till, men att man ånnu ej borde så strångt yttra sig, förrån sig visat, om utskottet finge det hela att gå ihop. I anledning af Nils Anderssons och Nils Jeppssons från Skåne och Magnus Månssons från Östergöthland motioner om gåstgifvareskjutsens öfverlåtande på entreprenad m. m., uppkom en långvarig dfverlåggning, hvarunder en allmån missbelåtenhet med skjutsningsvåsendets betungande förening med jordbruket uttalades,, och peslöts att till närmare motionstidens slut, samla alla våckta frågor i i detta åmne. Diskussionen hårom fick derföre utgå ur protokollet. En mångd motioner remitterades till vederbörliga utskott, hvaribland tvenne af Nils Månsson och Carl Olsson, angående föråndrad flyttningstid för tjenstehjon på landet, hvilket måtte ett nåstan allmånt ogillande. Bengt Gudmundsson upplåste en motion, deri, efter en i ingressen uttryckt kraftig begåran att regeringsmakten en gång måtte biträda de önskningar, som kårnan af folket så ofta förgåfves uttalat, föreslogs att ståndet genom sitt enskilda utskott borde uppgöra förslag till anhållan derom, att nådig proposition i skatteförenklingsfrägan måtte snarligen afgifvas, och i öfverensstämmelse med Statsutskottets i denna vigtiga fråga vid sistl. riksdag afgifna utlåtande. Konstitutionsutskottets mem. med förslag till ny riksdagsordning förekom och bordlades grundlagsenligt, sedan en ledamot frågat hvartill denna brådska skulle tjena. par