Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1850, sida 1

De syra sergenterne i la Rochelle. Af Clämence Robert. (Forts. fr. N:o 279. — Nej, svarade hon, jag år tjugoett år. — Och ni återvånder nu till staden till eder familj ? — Till min far. — Har ni inga andra närmare slägtingar? — Nej. Lambert fattades af en sorglig kånsla och lutade sitt hufvud i handen. I 7,0! det år sannt, sade han för sig sjelf, jag år död för henne. . .... Kan man af ett barn vid fyra års ålder begåra ett hjertats minne? Derpå tillade han högt: — Men er far hyser säkert stor ömhet för er? — Ja, och dessutom har han ingen mer i verlden ån mig att älska, svarade Gilberta. — Och hans ålderdom år glad och lugn? frågade Lambert med intresse. — Så mycket som möjligt. Men han bibehåller oupphörligt minnet af en stor olycka som tråffat hoom. Flyktingen tankte nu, att hans syster ändteligen skulle tala om honom. Isan teg derföre, för att låta Gilberta förtfara, och afvaktade med djup rörelse de första orden från hennes låppar. Men han hoppades förgåfves; den unga flickans ankar hade redan tagit en annan riktning. — Ovädret fortfar ånnu, återtog hon, efter en stunds I tystnad; och ändå måste jag återvånda till la Rochel. så att min far ej blir orolig, i