Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1850, sida 1

I I i hvilka, långt ifrån oss och i djupet af sin själ, hysa samma patriotiska kånslor som vi. Drickom derföre. — För våra okände bröder! Denna skål, som inneslöt allt det stora, sköna och goda som var kringspridt på jorden, var den sista. Derefter steg man upp från bordet, och gåsterna började aflågsna sig. Vårdshusvården och hans son hade ensamne framsatt maten på bordet i den stora salen under bar himmel, och genast derefter återvåndt in i huset. Nägre af gåsterne, och i sista rummet Raoulx, hade åtskilliga gånger gått in för att hemta viner och punsch; men husets innevånare visade sig icke ute förr ån gåsterna skulle aflågsna sig. Dessa gingo nu får att komma till utgängsporten, samtalande en och en genom en lång smal gång, hvilken stråckte sig genom hela huset. De siste af gåsterne, hvilka togo denna våg, åtföljdes af vården och hans son. Rutel förenade sig helt otvunget med dem för att åfven komma ut, med såkerhet. Midt i gången låt vården sina gåster vika af till höger i en mörk sidogång, och gick sjelf framför, för att, som han sade Öppna en dörr för att skaffa ljus. Vid dessa ord, håll