Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1850, sida 1

De fyra sergenterne i la Rochelle. Af Clemence Robert. . (Forts. fr. N:o 276.) — Det förde mig långt ifrån er, svarade Rutel, och hypkastade mig på en öde strand, der jag åter öppade mina Ögon... får att återvånda derifrån, det rv Sannt, på ett smårtans läger. .. Men slutligen röp jag upp ur sjuksängen likasom ur böljorna ... ch brottet var fruktlöst begånget. Det vill såga att rättvisan strandade; ty det var ttvisa, vi visste hvem ni var. Och nu, sade Rutel, lystande upp hufvudet vet det ånnu båttre: likvål år jag nu starkare ån ni. Spion! mumlade Lambert. Spion, må vara, sade Rutel. Jag vet med mig ell, att jag nu har allas edra lif i mina hånder. j Icke ånnu! sade Raoulx; vi hafva också någon kt och temmeligen mycket mod, och medan vi afidt ibland oss. Med en högtidlig gest lyftade Rutel handen mot iden och sade: Han deruppe vakar öfver mig! — Gud? .... det vore mårkvårdigt! sade Lamrt. Nej, inte så högt, inte så högt! . . . Posten på I förhindra hvarje våld från er sida; ty ni vet vål vid första försök dertill skall han söra larm. kta att ni såljer oss till regeringen, år ni ensam stionen, han har sina blickar fåstade på oss och etta var sannt. Lambert och Raoulx hade redan