——— ——ö—ä— Den europeiska demokratiska komittöens manifest till Tyskarna. Tyskar! J hafven visat, genom er resning 1848, att j kunnen såttas i låga för frihetens stora principer, som hafva upplyst verlden. J hafven visat det genom era martyres blod, utgjutet bland alla folk; och sedan dess har Tysklands hjerta aldrig upphårt att klappa med samma pulsslag, som Polens, Ungerns, Italiens och Frankrikes. J blesven besegrade, derför att j icke haden tillråckligt insett, att blott era talrika despoters fall kunde åvågabringa en nationalenhet; att blott en enda och odelbar demokrati democratie une et indirisible) kunde skänka er frihet och oberoende: att den tyska nationen icke kunde erhålla tillvaro på andra nationers bekostnad och icke kunde lagligen konstitueras utan genom en europeisk förening af de dfriga folken, alla lika oberoende och fria. Lexan har, i sanning, varit grym; ty dessa despoter, som j hafven lemnat qvar, hafva sålt er åt Ryssland. -Ja, era söndringar, er frihets undergång, förlusten af ert oberoende, hvad som trycker och upprör er — allt detta hafven j att tillskrifva dessa despoter, som numera åro czarens vasaller. Hvad åro era surstars små armeer annat än asdelningar af den stora ryska hären, som rustar sig att inkråkta ert land? Hvad åro dessa Österrikare, dessa Bayrare, dessa Preusl isare, som koncentrera sin styrka, annat ån Ryssar under olika uniformer och fanor? Och Ä utgår icke från Petersburg den röst, som komaumenderar dem? I -Om j icke voren beredda att försöka en gsinnt anstrångning, så skulle man alltså I h unna såga, att Ryssland har eröfrat Tyskland ch att Europa år kossackiskt från Wolga till hen, från Donau till Östersjöns strånder. -Låten icke bedraga er: Slesvigska frågan, ör hvars skull så mycket ådelt blod flutit; essiska frågan, hvilken företett det minnesårda exemplet af en arme, som uppoffrar sig Jör det råtta — allt detta eger ett allvarligt Uch lifligt intresse för folken; men för de arivätokratiska ligorna år det blott ett blodigt spel, in tom förevåndning, som maskerar andra Nlaner och som bemyndigar dem att samman sella hela hårbådet af deras seider får att islåttre öfvermanna er. Sen på denna konung af Preussen, som, ot sin vilja, reser sig, vid ropet af ett helt Ik, liksom för att försvara nationalåran och ömklig konstitutionalisms qvarlefvor; veten hvad han tänker på? På att underhandla, att aat och klokt bereda sig en reträtt, att synas lott vid den ögonskenliga öfvermaktens hot slva vika för Österrikes, Bayerns och RyssAnds omotständliga krafter. så Och om han, bortförd af strömmen, tvins att marschera — veten j, hvart han skall arschera? Till ett förberedt, beråknadt neder Innan kort skolen j få höra ropet om råderi ljuda. Wilhelm af Preussen skall bli P annan Karl Albert af Savojen. Hvad han åker, år icke en seger, hvilken skulle föda revolution, utan ett nederlag, som åt ho. m råddar en thron. — mA