dll tAga ÖDrtas! Ö4 00( MITT intryck af den administrativa makten eller af dess impulser låta sig bestämmas. Det har nemligen uppstått ett parti, som vill medla, ett visserligen vackert syste, men som dock haft det onda med sig, att det i sin praktiska verksamhet alstrat vacklande styrelseåsigter, hvarföre det spridt oreda och villervalla i de vigtigaste regeringsfrågor. En talman har inför thronen talat om det i landet i anledning håraf uppståndna missnöjet. Det är väl sannt, att äfven under förra regeringen sanns ett dylikt parti. Man kallade då dem, som tillhörde detsamma, framtidsmån, nu gifver man dem ett annat namn, som år mera betecknande. Detta parti har emellertid vunnit betydlig tillvåxt och inflytande, och man ser deribland mån, som fordom gjort det allmånna stora tjenster. Men om dem kan sågas Åbättre årliga fiender, ån osåkra vånner. Detta parti utbreder mer och mer en politisk smitta i landet. Den förtjenar mera karantåner, ån man anvånder emot en annan smitta. Medlarens roll år onekligen vålmenande, men då vi å ena sidan hafva sekelgamla fördomar att bekåmpa, Så hafva vi å andra sidan intet att befara. Ty om enskilda företeelser år ej vårdt att tala. Några giftiga pilar, som hår och hvar afskjutas, åro ej farliga. Dessa angrepp ligga då under all kritik, att vi derpå ej behöfva spilla ord. En större våda ligger uti apathien, eller liknöjdheten för det allmänna, en dödlik sömn, som äfven uti konstitutionella stater uppkommit och som släcker alla förhoppningar om en refsormerande statsförsattning. selharhetsideen har ej sållan den olågenheten, att denl i sin tillämpning tror på en fullkomlighet, hvars erkånnande strider emot beskaffenheten af den menskliga naturen. Men jag vill från allmånna betraktelser komma till det, hvaröfver jag föresatt mig yttra några ord. Det tycks vara af nödvändigheten påkalladt, att rikets stånder nu lågga hand vid statsregleringen innan den af statsutskottet behandlas på det den ej som förut må blifva handlagd. Jag vill kasta en blick på de sista riksdagarna. Vid 1844 års riksdag var rådspersonalen ombildad och riksdagen så kort, att fullståndigt utarbetande af statsregleringen ej kunde medhinnas. Men rikets stånder bade då förtroende för regeringen, då den antydt omöjligheten af att på så kort tid utarbeta något nytt. Verkan deraf, att statsregleringen ej blifvit behörigt utarbetad, år oss alla bekant. De nya förslagen voro omogna, hvarpå jag som exempel endast vill anföra det anslag, som begårdes och erhölls för uppförandet af ett nationalmuseum. Man hade vigtigare saker hvarpå man i första rummet behöft fåsta uppmårksamheten, hvarföre frågan om ett nationalmuseum, om ån vigtigt för nationalåran, dock hade bordt uppskjutas. Om det också hade ansetts behösligt för denna åra, så hade man bort veta när och hur det skulle byggas, på det ej några förluster måtte kunna förorsakas. Vid följande riksdag, hvad blef då utråttadt i fråga om statsregleringen? En del af statsregleringspropositionen måste strax återtagas och under riksdagens lopp förekomm en proposition i anslagsvåg af större omfattning ån nånsin. Det var kreditivet för krigsrustningarne, hvartill jag vid ettannat tillfålle torde återkomma. Man ser af riksdagshandlingarne, att en ledamot af detta stånd ansåg regeringens proposition obeståmd och svåfvande. Det blef då ej förunnadt riksens stånder att moget öfverlägga om denna fråga, så brådskande var det. Med en dylik erfarenhet för ögonen böra vi akta oss att afven denna gäng på samma sätt stålla denna för landet så vigtiga fråga. De den 25 utvalda ridd. och adelns hrr elektorer åro: grefve Hamilton, Henning Ludvig Hugo, kammarherre, K. N. O., R. S. 0.; friherre Palmstjerna, Carl Otto, landshöfding, R. o. K. af K. M O.; grefve — — Lagerbjelke, Gustaf, possessionat; grefve Björnstjerna, Carl Magnus, rytimästare; friherre Stjernstedt, Jakob Theodor, kapten, R. S. 0.; friherre Falkenberg, Conrad Gabriel, kammarherre; grefve Hamilton, Malcolm; friherre Cederström, Carl Emanuel; grefve Sparre, Erik, hofråttsassessor; br Tornerhjelm, Rudolf; hr Björnstjerna, Johan Magnus, kammarherre, R. S. 0.; hr Bildt, Didrik Gillis, löjtnant; grefve Piper, Carl Fredrik, förste hosjägmästare; stihetre Åkerhjelm, Fritz; hr Leyonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl, löjtnant; br Montgommerie, Robert Nils Germund, brukspatron; br Tersmeden, Nils, kammarherre, R. S. 0.; hr af Puke, Folke Magnus, kommendörkapten, R. 8. 0.; frih. Fleetwood, Carl Gustaf, generaladjutant, R. S. 0.; Celsing, Lars Gustaf, brukspatron; br Edenbjelm, Gillis, generalmajor, K. 8. O. m. St. K.; hr Lagerstråle, Gerhard, landssekreterare; hr Edelstam, Fabian, lagman, R. N. W. O.; frih. DAlbedyhl, Christer Henrik, kammarherre. Presteståndets elektorsval försiggick den 26. Dervid utsågos stiftsvis: professor Lindgren, doktor Stenhammar, prosten Lundblad, biskoparne Holmström, Fahlerantz och Heurlin, doktor Reuterdahl, prosten Ljungdahl, doktor Sandberg, prosten Arrhenius, biskoparne Bergman och Hallström, doktor Pettersson och professor Selander; samt utan inskrånkning: doktorerna Gumealius, Thomander, Broman och Annerstedt, lektor Wallman, prosten Berlin, doktor Wallin, samt prostarne Schram, Tegntr och Tellbom. . Borgarståndets plenum den 26 öppnades med ett anförande af hr Petr rörande flera af de frågor, som uti Kongl. Maj:ts throntal och en i går till ståndet ankommen kabinettsskrifvelse blifvit förbigångne. Hvad först försvarsverket betråffade, borde det taga ståndets synnerliga uppmårksamhet i anspråk, alldenstund landet, oaktadt en längre fred och beständigt ökade utgifter för detsamma, ej eger ett försvarsverk, som år betryggande för dess säkernet. Jemt ökade anslag i denna del och hvilka tilltaga i progressiv utveckling, kunna i tidens långd ej annat ån ruinera landet. Särskilda omständigheter göra denna fråga nu mera maktpåliggande, ån förr. Den noninterventionsprincip, som sedan vi förlorat våra transmarinska besittningar borde vara antagen, har likvål ej förblifvit gållande. Den ställning. som högsta makten och dess organer i denna fråga intagit, visar derjemte att man på högre ort ej nöjer sig med ovilkorlig lydnad, utan man vill beröfva militären sina medborgerliga rättigheter och derigenom bringa den i slafveri. Hvad sedan lagverket angår, så beslöto Rikets Ständer redan för 11 år sedan, att nedsätta en lagkommitt, hvilken sedermera jemt arbetat på en revision utaf en del af våra lagar. Efter så många år torde nationen behöfva njuta frukterna af de långa arbetena i denna sak. Detta år så mycket nödvändigare nu, som man på sednare tiden blifvit varse, att de maktegande vid sidan af lagstiftningen låtit en polismakt gåra sig gällande, som blifvit brukad på ett