och blåste en dånande signal Värt par, så olägligt öfverraskadt midt i herdestunden, tog i största förskråckelse flykten — kokerskan till sina spisar och trumpetaren in i Madame L....s kammare under hennes sång. Efter att hafva tagit farvål af sin blyga kusin, gick Madame L... in till sig och höll på att anlågga sin natt-toilett. Men hvem fick hon se, då hon hårunder engång vånde sig om? ... vår seminarist på knå framför henne med blicken bönsallande och armarna utstråckta i Jean-Jacques posityr, då han gjorde sin stumma förklaring för Madame Basile. — I himlens namn! min kusin — ropade M:me L... förvånad — stig upp och gå! Hvad skulle man tånka om mig, om man visste att ni så hår dags vore hår? Ni glömmer, hvem jag år, och framförallt hvem ni år — — — — Min kusin — svarade seminaristen utom sig — jag har ingen annan kallelse ån den att ålska er, och ingen makt på jorden skall rycka mig hårifrån. Äfven om den yttersta domens trumpeter ljöde i mina öron — — — Karabinieren, som började finna tiden lång, satte vid dessa ord sin trumpet till munnen att stiga till håst: Trrrrr la ta ta ta ta ta ta. Madame L... utstöter ett skri, seminaristen flyr och karabinieren begagnar sig af den allmänna förskräckelsen för att inställa sig vid närmaste post, derifrån han sör ett ågonblick aflågsnat sig. Karabinierens öfverste, hr R..., befann sig dagen derpå uti ett sållskap i Versailles, hvilket han roade med sina infall. Ombedd att beråtta någon maliciös anekdot får dagen, omtalade öfversten detta åfventyr, som hans trumpetare meddelat honom. — Namnen! namnen! hr öfverste! ropade sållskapet i korus, förtjust öfver den alldeles fårska skandalen. — På min åra! mitt herrskap, jag kånner dem icke — svarade hr R... — men jag skulle ge allt i verlden för att i det ögonblicket hafva fått se den lilla enkans ansigte. — Jag försåkrar er — svarade en ljuf qvinnoröst — att seminaristens anletsdrag skulle varit vida intressantare att skåda. Kontroll på omnibus-konduktörer. En ny uppfinning våcker för nårvarande mycket uppseende i London, och om den besannar sig, kommer den såkerligen att snart anvåndas åfven på kontinenten. Saken handlar om en kontroll på omnibuskonduktörerne. De lotterisedlar, som någon tid blifvit begagnade i flera af Tysklands hufvudståder, för droskorna, hafva småningom visat sig otillråcklige. Nu har en hr Pownall förfårdigat en apparat, hvilken, anbragt under en omnibus, med stor noggranhet angifver de inoch utstigande personernas antal och hvars visare icke kan rubbas af konduktören. Hufvudsaken består uti ett elektriskt batteri, som såtter visaren i rörelse; sjelfva batteriet försåttes i verksamhet så snart en kropp, af en menniskas tyngd, betråder vagnstrappan. Machinen kan markera ånda till 5000, år kompendiös och billig, och så sinnrikt konstruerad, att den tillochmed angifver antalet af de passagerare, hvilka sitta på kuskboken eller vagnstaket. Det år beråknadt, att machinen ej kostar så mycket som de fleste omnibus-egare, genom otrogna tjenare, förlora under endast trenne veckors tid. En lyckans gunstling. Ibland de resande, hvilka med sista ostindiska postbåten landade i Southamn måna a 6 OR 12 a sa