Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 2

Den unga vicomten betraktade henne och smålog i tysthet. Under den korta tid Gilberta varit hans vågviserska, hade han fullkomligt vål mårkt det djupa intryck han gjort på denna unga flicka. Arthur var alltför inbillsk, och hade allt för ofta haft skål att vara det, för att kunna förbise ett sädent intryck. Då han således såg Gilberta, sergentens i la Rochelle sästmö, i det hus han bebodde, och dessutom fann henne försagd öfver att hafva blifvit öfveraskad, tånkte han blott: den unga flickan har upptäckt hvar jag bor, och kommit hit i hopp om att få se mig. Detta skulle för öfrigt varit ganska enkelt och lått, ty hotellet dÖberons park var ofta öppnad åt detta håll, och man nekade aldrig grannarne intråde. I detta ögonblick hördes musik på afstånd. Dessa toner förkunnade balens början, och Athur återvånde med miss Julia genom den stora allen till danssalongen. Gilberta tånkte då, att det enda medlet att tråffa hr dOberon ensam, vore att vånta till dess dansen lockat alla in, och sedan genom en betjent bedja om ett samtal. Hon drog sig tillbaka till det mårkaste stållet i parken, på det att ingen skulle mårka