Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1850, sida 2

hennes närvaro, och såg efter, alt detta stålles enslighet ej skulle blifva störd af någon: annan. j Det var en plats så omgifven och ötverÅ skuggad af lummiga tråd, att ett fullkomligt mörker herskade der; längs in var en damm med grönaktigt vatten, omgifven af så högt grås, att man tydligen kunde se, att stället nåstan aldrig besöktes. Den unga slickan satte sig på en trädstol, med hjertat svällande af jalusi och sorg, med tusende kånslor af obeståmd natur, hvilka tryckte hennes sjål. väl tillstod hon för sig sjelf, att det var grymt, att vara så ensam, och så godt som instångd i detta mörka snär, under det så många smyckade, lisliga och leende qvinnor, strålade får Arthurs blickar. Men hon sörstod ej huru en så enkel sak som underlågsenhet i rang, hvaraf hon blott kånt en flyktig sorg, nu kunde göra ett så djupt intryck i hennes själ.. Men orsaken var den, att hon förut afundades de högre klasserna endast deras lyx och nöjen, nu deremot var det kärleken, som våckte hennes afund. Forts.)