Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1850, sida 2

om hr dOberon befann sig en myskdoftande oeh pudrad enka af högt stånd, öfversådd med blommor och juveler; vid hans venstra sida en ung, mindre utstyrd flicka, men hvars smakfulla drågt och tjusande gestalt gjorde henne ånnu mera hånförande; hennes namn var Miss Julia dElbe. Framför hr dOberon och dessa damer stodo kapiten dHerbier, nyligen anlånd till la Rochelle, som man redan vet, såsom befålhafvare för ett kompani af det 45:te regimentet, och hr Marchangy, advokat vid appellationsdomstolen i Paris. Gilberta hörde några afbrutna meningar af deras samtal. — Ack hvad ni har vackra pomerans-tråd, hr grefve, sade den unga engelskan, med någon svårighet att uttrycka sig, och en engelsk brytning, högst behaglig från hennes mun. — ÅPropå pomeransträd, sade den gamla damen, år det ännu lika oroligt i södern? — Åh ja! tack vare de liberala herrarne, svarade grefven. — Ja, jag tror också, att det år deras fel, sade den vackra miss Julia, med grym naivetet. — Utan tvifvel, sade hr Marchangy. leende; om ej så vore, skulle man ej vara nådsakad att taga de der herrarne till fånga, och göra somliga af dem ett hufvud kortare.