Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1850, sida 2

— Man skall snart göra sig af med dem, sade den gamle grefven, man ger platser. åt dem man fruktar, och sabelhugg åt de öfriga. — Herrar emigranter hafva ett expedit sått att handla, sade kapiten d Herbiers. — Nå men, för tusan! revolutionsmännen hafva skickat oss till nordens hof, vi äterföra derifrån deras bruk och sått att styra. — Ack! äterskånk oss då, för hvad pris som helst, vårt gamla Frankrike, med dess lyx, dess skåna konster, litteratur och galanteri, sade den gamla damen. — Återstållen adeln och kleresiet på deras gamla plats; resten kommer nog af sig sjelf, svarade grefven. — Dessutom, sade advokaten Marchangy, efter det, enligt både naturensoch samhållslagarne, år nådvåndigt att somliga stå högre, andra lågre, år det vål båttre att se slottstorn uppspira öfver skogstopparne, än nedrökta sabriksskorstenar: båttre att se liljornas ädla baner sladdra öfver städerna. än Jakobinernas pikar och dagdrifvarnes nedsölade fana. — Det är också angenämare, tillade den nobla enkan, att se seigneurernas och prelaternas hermeliner, blå band och gyllene kors, än pödelns klådespaltor och nakna armar.