Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1850, sida 2

Det år ju allt hvad jag önskar, att du dagtigen tånker på mig. Aterigen galanterier! Huru kan du begåra, att jag skulle tala med dig i så fråmmande åmnen, når jag har så få ögonblick att offra på lyckan att se dig, når jag ånnu icke haft tid att fråga dig, om du alltid skall ålska mig? Tviflar du derpå? Eller råttare sagdt, om du sjelf år riktigt såker på att du ålskar mig... ty den oro du hyser öfver de faror jag skulle kunna löpa, hårleder sig blott från en mensklighetskånsla. . . Gilberta, jag har aldrig varit rått såker på din kärlek.. och jag vet icke en gång om du år såker på dig sjelf. , Verkligeu! . . . jag måtte vål kunna bedöma mina egna kånslor.... Efter min goda och förtråffliga fader, fördrager jag dig framfår allt annat i verlden... Mina vånner, Martha och Eglantine håller jag mycket mindre af ån dig. ... Det finnes kanske blott en enda, som har en lika plats med dig i mitt hjerta. Hvilken då? Det år en bror, som kriget ryckt ifrån oss vid aderton ärs älder. (Forts.)