Rättegångsoch Polissaker. En slagtare M. Andersson var den 21 dennes tilltalad i poliskammaren för fylleri och oljud. Vid förhöret härom nåmnde dag, beråttade poliskonstablarne Löf och Johansson på ed, att de, den 13 dennes kl. mellan 8 och 9 på aftonen, sett Andersson komma raglande vid f. d. Kungsporten, men enår Andersson varit tyst hade de låtit honom passera. Sedan Andersson vål inkommit i Kungsparken hade han börjat föra oljud och ibland annat ropat: jo, jo, jag ser er nog poliser, men kom hit så skall jag märka er; hårpå hade Löf begifvit sig till Andersson, då denne mot Låf lyftat en yxa, som Andersson haft i handen; Löf hade då fråntagit Andersson yxan, hvarefter Johansson och Löf fört Andersson till poliskammarens vaktrum. Polismåstaren: Nå, Andersson, hvad såger du hårom, har du varit öfverlastad af starka drycker och fört oljud vid ifrågavarande tillfålle? Andersson: Jo, kongl. herr lagman, får jag tala så var det så, att då jag kom i parken tyckte jag att jag kunde vara lustig och glad, för att flere personer dött i samma hus som jag och att jag huggt ned två fall kött och hade pengarne på lommen, och efter som doktor Lundblad sagt vid sista kolera: Andersson, du skall vara munter och lustig under sjukdomen, så ville jag fröjda mig, men se då kom polisera och höggo mig i kragen och förde mig till poliskammaren, det år rena sanningen alltihop. Polismåstaren: Du bötar för fylleri 3 rdr 16 sk. och för gatubuller 1 rdr 32 sk. eller tillsammans 5 rdr bko; i brist af tillgång kommer du att undergå sex dagars fångelse vid vatten och bråd. Andersson: Jo jo, gunås! det år som ordspråket lyder: der gårdsgården år lågast, vill alla gå öfver. Polismåstaren: Seså, adjö med dig. Andersson: Får jag tala om... Polismåstaren: Jag har sagt dig, att om du år missnöjd med poliskammarens beslut, får du söka ändring i Kgl. Götha hofrått. Andersson: Nej bevars, då år jag belåten.