Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1850, sida 1

Åndå, — sade han, — låser jag i din blick en dödsdom. LIambert teg. Den unge mannen återtog med häftighet: — Ett mord?... O! det går jag aldrig in på! LNej, — sade Lambert. — Hvad ämnar du göra då? — Ingenting. — Ingenting? — Ser du? Lambert utstråckte handen mot hafvet, som höjde sig i ofantliga massor vid horizonten, samt mer och mer nårmade sig stranden. — Floden kommer! — sade Raoulx, rysande. — O! hvad den stiger fort! — Är du rådd? — Ja, för din tanke. — Raoulk!... — Böljorna komma... och denne man ligger insomnad. — Ja, sömnen som jag såndt öfver honom skall följa honom i hafvets skåte; han skall aldrig mer vakna. — Huh! det år förfårligt! — Det år nödvåndigt. Lambert fattade Raoulx i armen, håll honom qvar på hans plats, och begge två hållo orörligt sina blickar fåstade på spionen.