Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1850, sida 2

till krogen får att fylla flaskan med brånvin, samt återvånde derpå genast till kamraterne. Han gjorde ett tecken åt Raoulx, att han förskaffat sig denna spiritus, för att såtta fiendens hjerna i brand, på det den minsta tillfållighet skulle kunna föranleda den önskade striden. Denna dryck skulle förbereda striden, och Raoulx bar vapnen för dess fullbordande. De gingo alla tre på den ödsliga stranden, vid sidan af den ljunghed, som skiljde dem omkring ett tusen famnar ifrån det druidiska monumentet. Det enda som störde tystnaden vid stranden får ögonblicket var några med oxar förespånda kårror, lastade med såd, hvarpå den sofvande bonden åkte; hafvet, som på detta stålle var fullt af blindskår kunde icke ens besökas af en liten båt; följaktligen vandrade de trenne bröderne nästan i en öken. Lambert råckte då och då sin flaska till Rutel. Denne, liksom alla halffulla, kånde en brinnande törst och drack omåttligt. På ett stålle der stranden var temmeligen brannt, och en låg sandbank satte en damm för hafvet, föreslog Lambert att taga den sista promenaden.