Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1850, sida 2

värdiga sälttäg, hvilka utan motstycke skola förevigas i historiens annaler, du reser dig nu mot militårvåldet, uppbjuder alla dina krafter mot dess makt... Din republikanism har icke blifvit blåndad af ärans strålglans. .. Utan tvifvel behåfs det styrka för att strida emot personliga intresset, emot kårleken till sitt stånd, når så måktiga lockelser förena sig att upphöja det till det förnämsta. Men jag har tagit mig för sed, att vakta mig för högmodets illusioner, att aldrig hysa förtroende för det som blåndar blicken, och endast döma med sjålens ågon. Når jag såg den kejserliga örnen hastigt ila fram åfver slagtfålten för att gripa aflågsna lånder och utvidga Frankrikes område vid de skallande segerropens ljud, då sade jag till mig sjelf, att detta icke kunde vara mensklighetens mål; att Gud, som vårdar och beskyddar allt i naturen, icke kan gilla förstörelsen, och att solen icke dagligen höjer sig så glånsande, för att belysa millioner, menniskors slagtande. ... Når jag med betåckt hufvud och vapen i hand intrådde uti de tyska och italienska furstarnes palatser, och visste mig vara herre der, i följe af vapnens makt, tillslåt jag ögonen för den blåndande glansen, och sade till mig sjelf, att den ringaste arbetare, med sina dagsarbeten, gjort mer ån jag... jag, hvars otacksamma