22—— — — r9ln — Emellertid har jag vant mig vid ditt hjertas utgjutelser . .. de hafva lärt mig mera ån du tror. — Hvad såger du? — För det första, att din tillgifvenhet får den gemensamma saken år beundransvårdare ån någon kunde tro, då du, ehuru passioneradt kär i en qvinna, hvilken du hoppas att få till maka, så modigt offrar ditt lif för fåderneslandrts sak; det andra år, att ett hemligt band fanns oss emellan, redan innan de motiver våcktes, för hvilka vi ansågo oss förstå och ålska hvarandra. Raoulx fåstade ögonen på sin följeslagare och betraktade honom uppmärksammare, ån han någonsin sörut gjort. Lambert var en man af 36 år, med ett ansigte infallet af mådor och sorger, fåradt af många årr, men med ett stolt och aktningsbjudande uttryck. Man såg att den redan pröfvade kraften att lida ännu icke var försvagad för framtiden. Han förstod att vara både martyr och folkledare. Men, oaktadt grofheten i hans drag, utåfvade de dock på Raoulx ett måktigt inslytande, och denna trodde sig endast genom hjerats instinkt vara dragen till honom. — Jag har varit nådsakad att dölja detta vand för dig, återtog Lambert, orsakerna