det sannolikt, att de tvenne nattbröderne skulle trässa den maskerade polisagenten, då de gingo honom till måtes åt det håll hvarifrån Lambert sett honom komma. Det var hårpå deras hopp grundade sig. Raoulx och Lambert voro de enda, hvilka kände den fara, som svåfvade åfver det hemliga sållskapets hufvud, genom introductionen af förrådaren, som kanske redan uppfyllt sin mission, och denna tanke uppfylde dem med sjelfförebråelse och den grymmaste ångslan. Emellertid borde de kunna hoppas, att spionen skulle önska ega såkra, underrättelser och noga reda på hela konspirationen, och således besöka extra sammankomsten denna afton, samt den ordinarie den 1 Augusti, innan han angaf sammansvårjningen. Han skulle naturligtvis då råna en stor åra, når han instållde sig hos polismåstaren med hånderna fulla af bevis, som kunde gåra honom förtjent af maktens bifall och belöning. Så snart detta var öfverenskommet, afvaktade de begge Carbonari med lugn stridens resultat. Lambert hade å sin sida meddelande att göra af ett helt annat intresse. Han hade uppskjutit dessa tills han blef ensam med sin van vid hafsstrahden.