måste sedan sjelft böja sig först för sin eger presslag, sedan för en ånnu strängare. Åte herrskar der ofrihet, förföljelse och godtycke, der faller återigen snö — en ny råg spirar vål derunder. Den sanna socialismer ; skall vål hafva sitt 1816 och 1823 likasom denna borgerligt-juridiska frihetsstrid, ty den likasom denna får sin Juli 1830. Ja allt: verlden går i kretslopp, men såsom hjulet, hvilket löper rundt omkring, men likvål förei vagnen framåt. Det mest betydande socialistiska bladet, organet för den skarpa och klara tånkaren Proudhon, hvars kritiska förmåga vål få vilja förneka, le peuple de 1850, har nyligen upphårt, öfverväldigadt af polisens godtycke och af böter. En af dess sista artiklar, — får hvilken det blef dömdt till 6000 francs båter, och författaren till 15 månaders fångelse — behandlar den franska cirilisationen,, Från Paris till Petersburg och från Wien till Paris, säger författaren, hör man oupphörligt, det ropet, att vi äro barbarer, hvilka vilja tillintetgöra civilisationen. Men låtom oss undersöka hvad denna heliga civilisation är för ett våsen, lätom oss nårmare betrakta denna rena jungfru, hvars riddare åro hrr Thiers, Berryer, Montalembert o. s. v. Försattaren omtalar nu den ekonomiska civilisationen med dess machiner och arbetarebefolkning, med dess lidanden, umbåranden, sjukdomar och tidiga dåd — och motsatsen hårtill, de rike fabriksherrarne; dernåst rregeringscivilisationen-, med underslefven, mutorna och hela det på osanning och svek grundade systemet; Teste, Martin du Nord, Choiseul-Praslin manas fram tillika med alla de scener, hvilka tillintetgjorde aktningen för Ludvig Philips regering. Derpå följer den litterära civilisationen-med dess följetonger, vädeviller, nervösa romaner, blodiga dramer och osedliga lefnadsåsigter. -Väåra moderna Horatier hafva lefvat af Bank-Mecenaternes vanhederliga nåd, deltagit i deras orgier, druckit ur deras bågare vid deras liderliga fester; derifrån hafva tanke, kånsla, smak och seder utbredt sig i litteraturen, försvagat hela slägtet, på ett dråpande sått berört ungdomens Själ och jemvål smittat medelklassen, hvilken dock hittills hållit sig ren från de laster dem rikedomen framkallat hos de förnåme och nåden hos de fattige. Få arbeten i vår litteratur hafva hållit sig rena från denna smitta. Och det år just I apostlarne för denna civilisation, hvilka fram kommo med de strängaste förebråelserna och håftigast fördöma den -revolulionära anden-. — Vidare den vpresterliga civilisationen-, Jesuiterne, seminarierna, de mörka cellerna, hvarifrån mörka förbrytelser åro utgångna t. ex. brodren Leotade med Cecilia Combettes. Fordom, så slutar författaren, funnos också tvenne ståder, högt berömda får deras civilisation, nemligen Sodom och Gomorrha. Gud åt en dag, enligt Skriften, regna eld och vafvel öfver denna civilisation och förstörde ståderna med dess innevånare; hvilket var nögst revolutionärt-. Ändteligen tager blalet afsked af sina vänner medelst en kort trtikel, hvaruti han stämmer måte med dem, vå framtidens barrikader. (Forts.)