dAi —— s—k,3Fa—— fiender. Alla menniskor tro sig öfver allt se spioner eller besoldade uppviglare, just emedan de noga vilja taga sig till vara för polisens nedriga agenter. Chefen misstror sina subalterner, dessa åter sin chef; de gamla vånnerna, de gamle kamraterne våga icke mer meddela hvarandra sina politiska tånkesått. En patriot gifver luft åt sina kånslor emot den monarkiska styrelsen, och man anser honom för en agent, utskickad att åstadkomma emöter; en författare publicerar otvetydiga sanningar, och åfven honom tror man vara en polisens man. Slutligen, för att åstadkomma fiendskap mellan menniskor af samma parti, låter man cirkulera falska listor på personer, anstållda vid denna hemliga polis, och på hvilka man placerar hederliga måns namn vid sidan af folk, som man beståmdt kånner vara i maktens sold. Till råga på immoraliteten, gifves det åfven menniskor nog afskyvårda, att på dessa infernaliska listor uppskrifva namnen på sina personliga fiender eller på frihetsvånner, dem de vilja störta. På detta sått tror man sig kunna få det nationela partiet att förstöra sig sjelf. Sålunda blef jag mina bröder, om det tilllåtes mig att tala om mig sjelf, sorgliga qvarlefva af de franska armåerna, proscriberad af