Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1850, sida 2

— Tålamod! den sanna legitimiteten skal nog slutligen stiga fram ur sitt dunkel. . Thronarfvingen skall råddas. . . . och vi skola då blifva de första som betala honom der gård af kårlek och lydnad, hvartill han ha eviga råttigheter. — Och som hans olycka gör ånnu heligare. — Ja, det år vål ett öfvermått af olycka. — sade den ifriga royalisten; — han, så många konungars åttling, hafva till sin första bostad Temples mörka förhatliga hålor, öfver lefva sin offrade samilj, tillbringa hela si ungdom irrande omkring i landsflykt... o når han återkommer till Frankrike, det lan som tillhör honom, som år hans ofantliga domån, endast måtas af fångenskapen! — O! skall icke ett sådant öde leda til förtviflan? — Tvårtom, mitt barn; Försynen skall vis sig så mycket större når hon fattar honom vid handen och sörer honom upp på sina fåders thron; och detta skall blifva ett lysande bevis på, att Gud beskyddar konungarne som åro sånda af honom, och vålsignar legitimite ten, trotts alla fåkunniges rånkor. — Måtte himlen höra dig! 2 (Forts.)