på deras röster. R Några fördelar af spärrningssystemet. Erfanenhetsrön af en resande mellan Skåne och — hufvudstaden, några månader ester 2. cerneringarnas början. Redaktionen erhöll sör någon tid sedan sölö jande skildring af en resa mellan Skåne och Stockholm, och kan garantera trovärdigheten hos berättaren, som år en ganska aktningsvärd affärsman: Jag reste en dag i slutet af September i angelågna affårer till Stockholm. Den stad jag bebor var frisk; något kolerasall hade icke intråffat på nårmare afstånd från staden och jag hade dessutom försett mig med sunhetspass, som jag ansåg för en såker talisman. Jag tog den vestra vågen. Resan gick utan hinder till Halmstad. Hår måtte de första spårrningarna. De vaktgörande vid porten frågade mitt namn och hvar jag kom ifrån. Då jag nåmnde att jag kom från Skåne vågrades mig intråde i staden; jag förevisade mitt sundhetspass och erinrade om att, såsom man visste, koleran icke varit hvarken i eller på nårmare håll omkring den stad derifrån jag kom, men det halp icke. Ni kommer ifrån Skåne, hette det, och ingen som kommer ifrån Skåne slipper in i Halmstad. Jag förvisades till ett stålle utom staden, der man inråttat ett slags gåstgifvaregård, erhöll der håstar och fick fortsätta resan, utan att få något uträttadt i Halmstad ). Vådret var regnigt och kallt, vågarna voro smutsiga. Jag reste en god del af natten och ankom tidigt på förmiddagen till Warberg. -Hvem år herrn, hvarifrån kommer herrnåvoro de frågor, som hår åter måtte mig. På mitt svar att jag kom ifrån Skåne fick jag till ensvar: -Ia så, ja hår slipper ingen in som år från Skåne. Jag visade mitt sundhetspass, men denna talisman var hår lika overksam som i Halmstad; sådant der förstod man sig icke på i Warberg. Genomvåt och ruskig begårde jag då att få komma in på någon gåstgifvaregård eller håstombyte, som jag sörmodade att man arrangerat, då spårrningen beslåts, men fick till svar, att sådan fanns icke, utan jag fick ätnöja mig med att få ombyta håstar ute på vågen. Behagliga auspicier, i hållregnet, för den som rest fyra fem timmar, utan att förtåra något på morgonen! Jag sade dem att jag behöfde torka mina klåder och dessutom var i behof af föda och förfriskning och förmodade att man icke kunde vara så oförnustig, att på dylikt sått behandla en resande, som vore försedd med ordentligt sundhetspass och kom ifrån ett stålle der, såsom bekant år, icke varit någon smitta, icke ens i grannskapet. Fåfångt! Det fanns ingen provisorisk gåstgifvaregård; man kunde icke slåppa in mig i staden; om jag ville hafva mat, så skulle man dock fösöka att låta hemta ut sädan till mig, ehuru detta vål knappt kunde låta göra sig i hållregnet. Det kan vål icke förundra om tålamodet nu började förgå. Att, utrustad med både pass och sundhetsbetyg, komma till en stad genomvåt, under ett ihållande hållregn, och vågras tak öfver hufvudet och nådig förfriskning, förekommer vål så orimligt att man knappt kan tro det möjligt ens i Ryssland eller Turkiet. Jag började också fråga efter någon fiskal eller annan ordningsman på stållet och förestållde vakten att det var rent af olagligt och i rak strid mot den kungliga författningen att icke hafva arrangerat om en gästgifvaregård, der man åtminstone kunde få ) Halmstad har vunnit en viss ryktbarhet genom sin metod att råka folk, ungefär som man råkar lax, om man får tro Öresunds-Posten. (Red. anm.) ROR AO ataltenattinnnda ER