Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1850, sida 2

år förnedradt, sönderslitet af en sörhatlig makt. — Prat! — Friheten år krossad under de ovårdigaste fjettrar, som tyranniet någonsin smidt. ... Man måste försöka att askasta dem. — För att störta oss i tusen gångor värre faror, min herre. Jag vet alltför vål hvad sådana der omstörtningar vill såga, som ananstållas i vackra principers och svassande theoriers namn. Allt hvad man lofvat sig deraf uppgår i rök, och intet annat återstår ån ödeläggelse, ruin och elände. — Hvad, min far, ett helt lands olycka rår er icke, kommer icke ert hjerta att blåda? Uen du vildhjerna, landet vore icke olyckligt, om ni icke oupphörligt skreke det i öronen att det lider, att det år förtryckt. ... Utom detta skulle allt gå bra. .. Var så god och såg mig, hvad fattas oss då? — Åh! utropade Cedric, slående knytnåfven i bordet och uppresande sig, det år ju det förskräckligaste i verlden, att höra menniskor påstå, att allt går bra, att landet år fullkomligt lyckligt, så långe de sjelfva lefva kråsligt i sina pråktiga hus, medan så många olyckliga utandas sin sista suck på vågar och stigar i det djupaste elånde. Detta ord, allt