Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1850, sida 1

——2 A-A-A-A — — mm kretsar har varit betänkt på att beteckna den na dag med nya vedermålen af danska nationens erkånsla för den store vetenskapsmannens och hågtårade medborgarens odådliga förtjenster. Allaredan på våren bildade sig för detta syftemål tvenne komitser: en af medlårare vid universitetet och medborgare i olika stållningar, en annan af Örsteds nårmaste disciplar — i vidstråcktare betydelse kunde man kalla dem hans söner, ty faderligt har han alltid sörjt för dem — nemligen den polytechniska låroanstaltens elever. Begge desse komit6er förenade sig sedan, och resultatet af deras samverkan har derigenom, att danska regeringen kom dem till mötes, blifvit, att nyttjande råtten sör hans ölriga slifstid af det staten tillhöriga landtstället Fasangården i Fredriksbergs trådgård har kunnat öfverlemnas honom och att tvenne byster af honom, utförda af Bissen i marmor, kunnat skånkas, den ena till hans familj, den andra till polytechniska låroanstalten. En deputation af Universitetslårare infann sig hos Örsted kl. 12 den 7, för att fåra honom ut till det nåmnde landstållet. Då jubilaren var ankommen bland de mycket talrikt församlade, utförde medlemmar af studentsångföreningen följande sång af Heiberg: Her, hvor den Digter, som Dannemark kroner, Qvad i Skersommerens Tid sine Toner, Skjult, som en Sangfugl, bag blomstrende Treer, Hilses nu Han, som ad Granskningens Veie Gav os Naturen i aandelig Eie; Sangerens Velkomst omsvaver ham her. Begge har strabt gjennem Aarenes Rickke Öiet til skarpere Syner at vekke, Öret at aabne for skjön Harmoni. Digteren gik til elysiske Strande, Granskeren staaer, hvor de jordiske Vande Bruse hans levende Blikke sorbi. Digterens Tanke ved Indtrykket hefter, Granskeren speider de tallöse Krefter, Som under Deekket usynlige boe. Her, under hvelvede, skyggende Grene, Her skal han atter det Spredte forene, Samle Naturen og aande dens Ro. Styrk ham, du hellige Ro i Naturen! Og du Erindringens Ranke paa Muren, Udbred du Mindernes Duft i hans Hjem! Her lad Nerverelsen skjenke ham Gleder, Fremtiden voxende Viden og Heder; Sundhed og Kraft skulle voxe med dem. Derpå framtrådde professor Forchhammer och dfverlemnade honom med ett tal — hvari han utvecklade hans tillryggalagda långa vetenskapliga banas stora betydelse och välsignelserika srukter, icke blott för universitet och vetenskap, utan äfven för stat, och folk — gäfvobrefvet på landtstållet. Örsted tackade, åfverraskad och djupt rörd, får detta hedrande erkånnande af hans stråfvande, i det han tillfogade, att, derest han kunnat göra någon önskan, så skulle det just varit, att kunna lefva sina öfriga dagar på detta vackra och honom senom minnet af hans bortgångna ungdomsvån lubbelt kåra och dyrbara stålle och i det han onskade, att han hår måtte njuta helsa och rr — 2