Article Image
för handlanden Per Eduard Kreuger år vordet utfärdadt diplom att vara Kejserlig Rysk vice konsul hår i staden. UDDEVALLA. Man låser i Bohus låns tidning för den 7 Nov.: -Till Åsens gåstgifvaregård i Fråkne hårad anlånde åkande, dock ej med gåstgifvar-skjuts, sistl. Söndags afton, omkring kl. 8, en mansperson klådd i lång grå vadmalsrock och stora stöflor, hvilken på hvarjehanda sått låt förstå, att hans kassa icke hvar tom — bland annat öppnade han sin plånbok, hvilken befanns vål spåckad med både eröda, gula och gröna och bjöd skjutsbonden 10 rdr om han ville kåra honom fram till Uddevalla, hvilket denne dock afslog. Emellertid gick han in i hållstugan, något rusig redan vid ankomsten och blef efter intagen förtåring ånnu vårre och började te sig allt mer och mer skrytsam. Blind och döf skulle vål nu gåstgifvaren hafva varit om han ej misstånkt att allt ej stod så vål till med hans gåst; men mången hans vederlike hade vid ett dylikt tillfålle dock såkert icke gjort hvad han gjorde. Han anmålde neml. förhållandet för en på stållet varande båttre resande, i samråd med hvilken beslöts, att lånsmannen skulle efterskickas, hvilket ock skedde. Då denne tjensteman ankom och anstållde undersökning, besanns han innehafva 336 rdr och några skillingar b:ko i sedelmynt samt en börs med diverse silfvermynt, uppgående till omkring 30 rdr rgs och dessutom 6 st. mindre så kallade supbågare af silfver, vågande tillsamman 19 lod. Hans uppgifter om sin person och åtkomsten af penningarne m. m. åro mycket varierande. För krono-lånsmannen, herr hofråttskommissarien Frankenberg, hvilken var den, som, efter skedd anmålan, anhåll och håktade honom, lårer han uppgifvit sig vara en förrymd fåstningsfånge; men kunde ej förmås uppsisva hvarisrån, eller hvarest han tillgripit penningarne och silfret. För t. f. landsfiskalen i orten, som i går besökte honom på Grohed, hvarest han hålles håktad, uppgaf han sig lika som för lånsmannen, heta Joh. Lindgren, född i Götheborg, 52 år gammal, med tillågg att hafva tjent vid Kgl. Götha artilleriregemente, hvarifrån han år 1839 erhöll afsked samt sednast för omkring en månad sedan blifvit lösgisven från Malmö fåstning der han tillbragt 3:ne år för tredje resan stöld. De medhafda penningarne och godset skulle han hafva stulit hos en grefve Hamilton på Halla i Ljungs socken af Skaraborgs lån. Huru mycket som af allt detta år sannt, kommer vål snart att visa sig.WENERSBORG. Man låser i Tidn. för Wenersborgs stad och lån: Uti en för tidningens utrymme något för lång artikel beklagar sig E. Svensson på Kuserud, i Walbo hårad, huru han af dervarande sundhetsnåmnd blifvit behandlad, derföre att en från Stockholm ankommande gesåll d. 16 i förra månaden först ingått i hans kök och sedermera tagit herberge i en torpstuga samt der insjuknat och påföljande dags eftermiddag aflidit. Svensson anför bland annat, att vakt blifvit satt för hans hus och icke får torpet, der den okånde aflidit; att denna vakt, som bestod af 3:ne man, hvilka erhöllo dagligt ombyte, varade i fjorton dagar, derunder ingen fick besåka honom, eller någon af hans folk begifva sig från gården, vid åfventyr att blifva sönderslagen; att vakt om söndagarne blifvit satt vid kyrkan för att derifrån utehålla S. och hans folk, hvarigenom en af hans torpare, som inkommit i Guds hus, derifrån blifvit utvisad, utan att förunnas afhöra religionens tröst, samt att en af S. i socknen utlyst auktion, utan hans medgifvande, blifvit i sockenkyrkan inhiberad, hvarigenom uppkommit den oredan, att utsockneboer, hos hvilka samma auktion varit kungjord, kommit till stållet och påfordrat auktionsförråttningens företagande. Om, som man icke har skål att betvifla, dessa sundhetsnåmndens utöfver lag och rättighet vidtagna åtgårder äro sanna, så kan svårligen nekas, att denna nåmnd visat sig bestå af mån, som åro alltför låttskråmda för att vara skicklige till förvaltande af helsovården under nårvarande tid, hvarunder en hvar bör vara angelägen att bispringa hvarandra med hjelp och råd, der sädant behöfves, heldre ån att utan skålig anledning utdfva ett taktlöst till intet tjenande sjelfsvåld, som anser hvarje nådstålld persons isolerande från andra, för att i farans stund helt och hållet lemnas åt sig sjelf och det åde han ensam mäktar bereda sig.MALMÖ d. 4. Helsotillståndet i staden fortfar att vara tillfredsstållande. I går tillstångdes 2.A 1. OL

11 november 1850, sida 3

Thumbnail