Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1850, sida 2

dagen, och kommer icke hem om aftnarne förr ån mycket sent. — Nå vål, — min sar? — Har han icke för dig yppat skålet till dessa prommenader? Nej . .. jag har på långe icke fått tala ensam med honom. Ah! således ånnu ett skål för min förmodan, att någonting sårdeles upptager hans tankar, — sade Hr Pontarlier lisligt. Han kommer aldrig nu mera och spelar tric-trac med mig ... han hör aldrig på hvad man såger honom, och svarar alltid på något annat ån hvad man frågar honom. . — Man får vål lof att göra honom uppmårksam på att det år illa gjort. Nej tack! det aktar jag mig vål förl. Vid hans ålder kan det icke vara mer ån en sak, som så sysselsåtter honom . . .. gissar du inte? — Nej. — Han år kår och vill gifta sig. — Det år möjligt. AhÄ Du tror att det år möjligt! — ropade Hr Pontalier i en jublande ton. Nå!vet du hvem han år kår uti?... Låt se, ... tånk efter! Hvad tror du det kan vara får en ung, rik och ansedd flicka, på hvilken han kunnat kasta sina blickar? ...